Hej då sommar
Mhö, palla blogga när man kan baka bullar eller ligga i soffan och mysa framför en bra film.
Ikväll ska jag moffa och imorgon blir det mer moffa! HAHA sucker!
Jag är rädd för att drunkna i vattnet
Oh ta mig tillbaka till alla fina stunder.
Mitt problemfyllda liv bara växer..., egentligen är det bara en massa skitsaker som jag går runt och oroar mig för hela tiden.
Jag kanske inte ska tycka synd om mig själv för innerst inne så vet jag att jag är rätt så lyckligt lottad., jag menar jag har tak över huvudet, får mat varje dag, fina kompisar och en mamma och syster som älskar mig.
Fast det är iofs bara sånnadär självklara grejer, bajs... Min önskan är att kunna höra tystnaden och känna lugnet när vinden sveper förbi, ska det vara så svårt?
Jag vill så mycket men samtidigt så lite, jag vill leva jag vill dö, jag vill känna lycka jag vill känna sorg.
Den 27:de är det tre år sedan, tre år sedan allt blev värre, tre år sedan familjelivet slogs i marken. Jag ska tända ett ljus.
Farmor, varför var du tvungen att dö? Kände du att du var klar med livet? Jag kan inte ens gråta över dig när jag skriver detta.
Jag får inte gråta för då är jag en svag och ynklig människa och det vill jag inte vara. Jag får inte vara en sån människa, pappa skulle aldrig bli stolt över mig då.
Mhö, jag är rädd för att alla ska lämna mig.
Jag är rädd för att drunkna i vattnet, jag är rädd för att bli en ynklig människa.
Hur avslutar man detta? är det okej om man bara säger hej då eller ska man kanske bara vända på klacken och gå? hehe det rimma, fniss
Lyckan finns lite överallt synd att jag bara får känna doften av den.
Hej då
Den röda färgen är överskattad
Sen allt bajshelvetesjävlafamiljeliv tog slut så har jag inte kunnat känna lyckan.
Jag var så glad för att äntligen kunna le utan att veta att det var ett påklistrande lende, jag var också så glad för att jag och mamma äntligen började få en bättre relation med varandra.
Nu är det tre veckor sen.., mitt liv har bytt riktning och jag känner mig så kluven.
Jag frågar mig själv om vad det var för fel jag gjorde denhär gången? jag borde egentligen veta svaret eftersom att jag har gjort detta fel så många gånger innan och det har alltid slutat med att jag står ensam och känner mig som en idiot.
Efter hela historien med Max så borde jag ju ha lärt mig, men nej.., nu har misstaget återupprepat sig och jag är fortfarande idioten.
Förlåt mig
Jag vet inte ens varför jag skriver detta.., kanske för att jag tror, hoppas och vill att min prins ska läsa detta och komma och rädda mig från min misslycka och sedan lever vi i lyckans ljus!
Jag är helt knas. även om det skulle hända så skulle det säkert skita sig efter en månad för det är sån jag är. så fort jag börjar öppna mig så säger jag fel saker och min prins blir rädd och springer iväg med lyckan.
Det är väl tur att jag ska börja snacka med en psykolog till hösten.., trots att jag är väldigt skeptisk så antar jag att jag ändå måste ge det en ärlig chans.
Fast man kan ju fråga sig.., varför ska jag som på ytan inte ser ut att vara deprimerad gå till en psykolog och prata ut om larviga tonårsproblem?
Joo för att min skolsyster tycker att jag är deprimerad!!!!!! hmm, hon kanske har rätt.
Men ändå, när jag tänker efter så känns det inte som att jag borde ha något att vara deprimerad över! jag menar, jag bor i ett fint hus och har en mamma som älskar mig över allt annat..., hmm, varför dog farmor?
När jag kommer hem ifrån frankrike så ska jag försöka ställa allt tillrätta. hos mig själv, hos min familj och hos dig.
Även om du har tagit bort min lycka nu, så måste jag nog ge dethär tid så kanske jag har tillbaka min lycka...., någon gång i framtiden.
Den röda färgen som jag började känna har nu försvunnit.
Mhö
När dethär börja så hade jag ju bestämt mig för att jag bara skulle ha kul och inte bli "för mycket" som jag har en tendens av att alltid bli. BAJS
Vad händer nu lixom? Jag vill ju typ bara vara lycklig, är det så svårt?
MHÖ! jag är kåt.. :s
